Klockan fem på eftermiddagen hade jag värkar med 4 minuter mellan och vi åkte upp till förlossningen. Väl på förlossningen var jag öppen 3 centimeter och det var bara att vänta och andas igenom alla värkar. Tyckte inte dem var så värst jobbiga men efter att fått lavemang och satt mig i duschen, då började dem allt bli värre. Då hade jag bestämt mig för att ställa mig upp för att allt skulle tynga neråt, så det kanske skulle gå snabbare :)
Vid denna tiden var jag fortfarande öppen tre centimeter, och jag brast i gråt och trodde inte det hade hänt någonting.
Vid halv tolv tror jag så orkade jag inte mer och behövde någonting då värkarna var riktigt jobbiga. Dem rullade då in mig i förlossningssalen där jag fick lustgas. Under hela denna tiden stod det en man i rummet hela tiden klädd i gröna kläder. Han var en ängel tyckte jag, då han lugnade mig och förklarade hur jag skulle gör med lustgasen. Jag mosade andreas händer och fingrar under varje värk då dem var riktigt intensiva.
Vid två tryckte det på, och underligt nog kändes det skönt att det tryckte på för det bedövade värkarna på något vis. Två barnmorskor sprang in i rummet och började greja och så kände hon hur mycket öppen jag var. Hon sa att jag var tvungen att hålla igen för jag var bara öppen nio centimeter, vilket gjorde mig väldigt arg för hur fan ska man kunna hålla igen.
En krystvärk har sådan kraft att man absolut INTE kan hålla igen.
Då minns jag att hon sa
- Ja, ja det får bära eller brista.
Och jag krystade för fulla muggar.
Efter fem krystvärkar skrek andreas
- Det är en kille.
02.21 var ha ute :)
Jag tittade ner och det första jag såg var en stor pung och en snopp :)
Efter det la dem upp en tyst liten kille på min mage som bara låg och kollade mig rakt in i ögonen. Inte ett knyst det lilla knytet sa, och jag och Andreas var så glada.
Maximiliam var namnet, då andreas hittat det namnet i almanackan och vi fastnade för det direkt.
Ja, det var värt all smärta i alla fall och en förlossning är något man kan göra oändligt många gånger bara för att det är den vackraste upplevelsen man någonsin kan vara med om.
Som sagt, två år sen var detta och det känns som om det var igår vilket är skrämmande då tiden går så fort.
Igår firade vi maximiliams två års dag och detta gjorde vi på universeum. Bara jag, Andreas och Maximiliam och det var mysigt.
Maximiliam rider
Idag ska vi handla en massa inför imorgon då vi ska ha kalas för lilleman.
Maximiliam ska sova hemma hos mamma idag, så vi kan åka och fixa allting i lokalen där vi ska vara. Plus att vi ska gå på Avatar ikväll som jag ser fram emot för folk har berättat att den är så bra :)
Nehe nu ska jag återgå till verkligheten och göra mig iordning.
Ha det gott alla
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar